New Hampshire är det första primärvalet i ordningen för presidentval. Iowa, som vi just lämnat bakom oss, är som bekant ett caucus med allt vad det innebär, och är endast först på grund av den tiden det tar att avsluta processen. Det finns stora skillnader mellan ett caucus och ett primärval, även om objektivet är detsamma: Att bestämma vem som får vilket antal ombud inför partikongresserna i sommar. Primärvalet i New Hampshire har en riktigt lång historia, och invånarna är väldigt stolta över detta till den grad att det finns en delstatslag som kräver att de är minst en vecka före alla andra delstaters primärval.
New Hampshire har varit det första primärvalet i ordningen sedan 1916. Till skillnad från Iowa är New Hampshire en relativt enkel process. Båda partierna arrangerar ett hemligt val i vallokaler med valsedlar. Valet tar plats under vissa bestämda timmar, precis som presidentvalet då det hålls. Medan partierna organiserar valen i Iowa, organiserar myndigheterna i New Hampshire valet.
Likt Iowa är New Hampshire så omtalat och så uppmärksammat på grund av att det är en av de viktiga tidiga delstaterna. Om en kandidat gör mycket bättre ifrån sig än väntat kan detta ge en stor skjuts i senare stater, och det kan också ha motsatt effekt om en kandidat inte alls har gjort lika bra ifrån sig som är förväntat vid det här laget.
Det finns det en sak som alla kandidater som ställer upp i New Hampshire vill komma åt: Media, media, media. Uppmärksamheten som kan komma från att vinna staten, speciellt som en underdog eller med större marginaler än förväntat, är enorm.
Likt Iowa är också New Hampshire inte alls representativt för resten av landet. Det är en relativt liten delstat (1,3 miljoner invånare) som är till stor majoritet fylld med vita människor (92%), och många bor på landsbygden. Det finns inga större städer i New Hampshire. Invånarna är en blandning av välbärgade stadsbor som bor i närheten av Boston och lantbrukare på landsbygden.
Demokraterna tenderar att vara liberala och republikanerna tenderar att vara moderata. Väljarna i New Hampshire, som har ”Live Free or Die” som motto är kända för att vara envisa och oförutsägbara. Det finns en stor del av obundna väljare som röstar strategiskt beroende på vilket partis primärval de vill influera.
Väljarna i New Hampshire måste rösta inom det primärval vars parti de är registrerade med, men oregistrerade väljare kan välja vilket partis primärval de vill delta i. Det är varken ett så kallat öppet primärval där väljarna kan rösta i vilket primärval de vill; eller ett stängt primärval där man måste vara registrerad med partiet för att få rösta i dess primärval.
Det är också extremt lätt att ta sig in på valsedeln i Iowa. Det betyder att det brukar vara en hel del kandidater som är okända och intressanta i sin politik som finns på valsedeln. I år har till exempel Star Locke från Texas registrerat sig. Men den märkligaste kandidaten (förutom Donald Trump) är kanske Vermin Supreme, som har ställt upp i primärval tidigare. Han tror på tidsresor och vill ge alla en ponny.
Totalt har republikanerna 28 kandidater registrerade och demokraterna 30. Man kan även skriva in valfri kandidat. Allt du behöver göra är att registrera dig och betala $1 000. New Hampshire är ett proportionerligt primärval, så båda partierna delar upp sina ombud beroende på procenten de får i vardera partis primärval.
På grund av New Hampshires lilla storlek spelar direktkontakt med kandidaterna en stor roll. Kandidaterna spenderar en hel del tid åt att knacka dörr, engagera med väljarna och att skaka deras hand.
Ni kan just nu följa Mathias Sundin och Johan Ingerö på amerikanskpolitik.se då de träffar de olika republikanska kandidaterna och delar med sig av sina upplevelser.
Strategi & Stubbar 