Vad hände egentligen i Iowa?

Valet i Iowa i måndags var talande då det kommer till framtiden för kandidaterna. Iowa handlar väldigt mycket om hur man använder sig av spin efter själva valet för att positionera kandidaterna, men det finns också en hel del intressanta analytiska slutsatser man kan dra från valet.

Först och främst om man kollar till resultaten så vann Clinton och Cruz det största antalet delegater från varje parti. Men det som egentligen har betydelse är hur de vann, hur mycket de vann med, och varför de vann.

New York Times 

Det som står ut här, och det som har pratats om i media, är hur Hillary Clinton och Bernie Sanders i stort sett fick ett oavgjort resultat på demokraternas sida, men att Hillary Clinton vann med en ytterst liten marginal. Noterbart här är att Hillary Clinton är den första kvinnan att någonsin vinna Iowa i ett primärval. Samtidigt är det imponerande hur pass nära Sanders, som är en uttalad socialist, kom att vinna. Båda dessa faktorer i sig är en stor vinst för vardera sida.

Egentligen är ett oavgjort resultat inte bra för någon av sidorna. Clinton förlorade inte, och det är positivt för henne, men samtidigt så vann hon inte med en stor majoritet, och det är inte bra för henne. För att vara säker på nomineringen skulle hon ha behövt vinna med en relativt stor marginal, och absolut med en mycket större marginal än detta resultat.

Sanders, å andra sidan, vann inte alls. Det kan möjligtvis sakta ner hans politiska revolution. Samtidigt byggde han en kampanj från ingenstans, visade på styrkan i modern organisering, och presterade mycket bättre än någon kunde ha förutspått för ett år sedan. Han hade heller i stort sett inget stöd från det demokratiska etablissemanget, något som Obama åtminstone hade bakom sig 2008 då han vann mot Clinton i Iowa.

En faktor som bidrog till det oavgjorda resultatet är antalet förstagångsväljare. Han vann väljare mellan 17-29 år med 84%. Ett stort problem för Sanders är dock att han inte vann i en stat som är demografiskt riggad till hans fördel. För att riktigt få momentum skulle han ha behövt vinna Iowa stort, inte bara få oavgjort. Han gör väldigt bra ifrån sig med vita väljare, och Iowa är till en stor majoritet vitt, men han gjorde fortfarande inte lika bra ifrån sig som Barack Obama 2008.

En stor skillnad här är att Clinton vann äldre väljare med en stor majoritet. Hon vann också kvinnors röster med 53% mot 42% medan Sanders vann män 50% mot 44%. Eftersom kvinnor är mer benägna att rösta i USA är detta en viss fördel för Clinton.

Fastän det inte var ett jättebra resultat för varken Clinton eller Sanders fortsätter Clinton vara den största favoriten för nomineringen efter Iowa då resultatet visar på hennes styrka. Hon kommer att få kämpa hårdare än hon kanske hade planerat för att få nomineringen i slutändan. Den största förloraren är dock Martin O’Malley som inte ens fick 1% av rösterna och har nu meddelat att han drar sig ur.

På den republikanska sidan blev resultatet mer väntat, men det finns även intressanta analyser att dra ur det. Då Ted Cruz förvisso vann var Marco Rubio den största vinnaren. Han gjorde mycket bättre ifrån sig än vad var förväntat, vilket kan ge honom en stor skjuts in i nästa del av valcykeln.

Rubio gjorde väldigt bra ifrån sig på grund av att många väljare bestämde sig för vilken kandidat de skulle rösta på endast veckan innan valet. Hans stora stöd kom från väljare som beskriver sig som ”ganska konservativa” och ”moderata”, även om han delar de moderata väljarna med Trump.

Trump presterade för övrigt inte alls lika bra som förväntat i Iowa. Det är ett stort problem för en sådan polariserande kandidat som har målat sig som en vinnare. Eftersom han inte vann kommer han att ha en svårare tid att fortsätta lyfta den bilden av sig själv. Om han vinner i New Hampshire kan det rädda honom. Det är värt att notera att trots ett rekordstort deltagande i Iowa caucuses för republikanerna lyckades Trump ändå inte ta sig hela vägen till en seger. Han försöker nu få resultaten ogiltigförklarade och trycker på ett omval.

Cruz visade att hans koalition av evangeliskt kristna och konservativa väljare kan bära honom i stater som är religiösa och konservativa. I och med att han inte lyckades alls lika bra med att övertala moderata och något religiösa väljare lyckades han inte prestera bättre i Iowa.

I framtiden håller vi koll på vad som kommer att hända med Cruz koalition, och om den lyckas tävla mot Rubios mer moderata, utbildade och något konservativa väljare särskilt i städer där Rubio har ett stort stöd. Det kommer att hjälpa Rubio då andra moderata republikaner drar sig ur, som Chris Christie, John Kasich och Jeb Bush (som för övrigt är den riktiga förloraren med 2,8%). Det finns en chans att det kommer att bli en riktig långdragen match mellan Cruz och Rubio där varje delegat räknas och Trump sitter på makten i slutändan.

Den enda riktiga vinnaren i Iowa på både den demokratiska och republikanska sidan är Marco Rubio. Han överpresterade på ett sådant sätt att han kommer ut ur Iowa mycket starkare än han gick in i Iowa. Med all positiv mediaspin och momentum en kandidat kan få från ett sådant läge kommer han absolut att bli farligare nu.

Clintons feministiska historia

Kvinnor röstar i större utsträckning än män. Det betyder att i USA är det väldigt viktigt att se till att få kvinnor på sin sida. Republikanerna brukar väl göra sisådär ifrån sig med alla restriktioner på reproduktiva rättigheter och annat som ger kvinnor en sur smak i munnen. En kandidat som har gjort ett väldigt bra jobb med kvinnor och allra mest troligt kommer att fortsätta göra det är Hillary Clinton.

I valet 2012 bestod 53% av väljare av kvinnor. Obama vann kvinnliga väljare 55% – 44% mot Mitt Romney i det valet. 2008 vann han kvinnliga väljare mot McCain 56% – 43%. Det är inte så jätteförvånande med tanke på att demokraterna anses föra en mycket bättre politik då det kommer till kvinnor, överväldigande bättre till och med. Det är värt att notera att Obama förlorade manliga väljare till Mitt Romney och trots detta vann valet 2012 med en stor marginal.

Ipsos/Reuters

Därför är det kanske inte heller så oväntat att 52% av kvinnor identifierar sig som demokrater, medan bara 36% av kvinnor identifierar sig som republikaner. Bland män är det väldigt jämnt delat.

Pew Research

Clinton leder just nu stort bland kvinnor i Iowa. I en opinionsundersökning från Quinnipac som kom ut nyligen ledde bland kvinnor hon 57% – 36% mot Bernie Sanders. Hon gör inte lika bra ifrån sig bland män, och det är en av hennes svaga punkter. Där leder Bernie Sanders 51% – 42%. Gapet är ännu större nationellt där Clinton leder bland kvinnor 63% – 32% mot Bernie Sanders.

Det blir lite för enkelt att reducera ner varför kvinnor ställer sig bakom Clinton till att hon är kvinna och kvinnor gärna vill se en av dem i vita huset. Kvinnor, liksom alla andra väljare, är lite mer komplicerade än så och röstar självklart på grund av många andra faktorer än kandidaternas kön.

Clinton har en lång historia av att vara en kämpe för kvinnors och barns rättigheter. Redan 10 år sedan, 1995, höll hon ett tal på FN:s världskonferens om kvinnor där hon argumenterade starkt att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Detta tal är sett som väldigt inflyteleserikt bland feministiska rörelser och tänkare.

Clinton är väldigt medveten om sitt arv. Så pass medveten att kampanjen för någon månad sedan föreslog Halloween-kostymer baserade på olika kända ögonblick i Clintons historia. En av dem var kostymen hon hade på sig under sitt tal i Peking 1995.

HillaryClinton.com

Kvinnor är en eftertraktad grupp bland kandidaterna och en väldigt stor del av pusslet som krävs för att samla ihop tillräckligt med röster för att vinna presidentvalet. Här står Clinton i en väldigt bra position. Med en historia som ingen annan kandidat kan skryta med, en som går tillbaka sedan hon var i vita huset första gången som First Lady i början av 1990-talet.

Vi kan förvänta oss att Clinton kommer att fortsätta föra en politik som tilltalar kvinnor i USA. Delvis för att rösterna behövs, men också delvis för att hon tror starkt på att avancera kvinnors rättigheter.  Om Clinton vinner kommer traditionen av en feministisk president i vita huset fortsätta.

 

Det finns ingen kristallkula för presidentvalet

Nyheterna står ganska stilla just nu på grund av att kandidaterna firar Thanksgiving. Festligheterna började igår men sträcker sig över hela helgen. Så istället kommer vi att ta en titt på en fråga som vi får ofta: Vem kommer att bli president?

Så här tidigt är det extremt svårt att säga. Opinionsundersökningarna är väldigt opålitliga och är egentligen inget att bry sig om vid det här laget. Det man kan göra är att se till vissa faktorer som kommer att göra det svårt för de olika kandidaterna och utgå från det. Men det är viktigt att påpeka att i det här skedet kan mycket fortfarande hända.

Något som faktiskt kan påverka är amerikanernas känsla om landet går i rätt eller fel riktning. Just nu tycker majoriteten av USA:s väljare att landet är på väg i fel riktning. Endast 26,5% av USA:s väljare känner att landet går i rätt riktning medan en stor majoritet, 65,2%, tycker att det inte gör det.

Huffington Post

Det här kan betyda att den demokratiska kandidaten kommer att få det svårt att övertyga väljarna om att fortsätta på samma kurs. Då den sannolika demokratiska kandidaten är Hillary Clinton som har suttit i Obamas regering blir det ännu svårare än en generisk demokratisk kandidat. Det finns mycket kopplingar mellan de båda.

Väljare tar ofta ut sin ilska på kandidaterna under presidentvalet eftersom det är det mest uppmärksammade valet. Ibland är det ett lika mycket ett referendum på den förra presidenten som det är ett val med syftet att välja en ny.

Samtidigt är andelen amerikaner som tycker att Obama gör ett bra jobb inte alls så låg. 43,5% tycker att han gör ett bra jobb medan drygt hälften, 51,5% tycker att han gör ett dåligt jobb.

Huffington Post

Det kanske inte låter jättebra, men om man jämför med kongressens siffror där 72,5% tycker de gör ett dåligt jobb och endast 12,5% säger att de gör ett bra jobb så har Obama en rätt solig utsikt.

Huffington Post

En av de största anledningarna amerikaner känner att landet går i fel riktning är ekonomin. Vi vet självklart inte hur ekonomin kommer att se ut nästa sommar, men vi vet att redan nu är den mycket bättre än för några år sedan. Arbetslösheten har minskat och tillväxten tagit fart. Däremot har inte sysselsättningen förändrats särskilt mycket och hushållsinkomsten är väldigt låg och har blivit lägre under Obama.

FiveThirtyEight

Allt fler ställer sig utanför arbetsmarknaden helt och hållet så även om ekonomin har förändrats till det bättre märker inte väljarna detta. Deras vardagliga tillvaro har inte förändrats. En av våra favoritsajter, FiveThirtyEight, gjorde en djupdykning in i detta som är värd att läsa.

Om detta betyder att en demokratisk kandidat kommer att ha det svårt att sälja sig själv och om republikanerna kan skapa ett legitimt argument att de är bättre utrustade att ta hand om ekonomin återstår att se.

Just nu måste båda sidor nominera kandidater som har kapaciteten att bygga stora koalitioner av väljare. Om båda sidor lyckas kan detta val bli riktigt hårresande. Det är dock tydligt att ingen av sidorna har ett stort övertag just nu.

 

I riktig Thanksgiving-tradition benådade Obama denna vecka en kalkon. Vi postade videon med alla hans fantastiska pappaskämt på Facebook, men utifall att ni inte har gillat oss än på Facebook (gör det!) så får ni njuta av den här nere som en bonus. Glad Thanksgiving!

Sanders socialdemokrati signalerar en förändring

Democratic socialism means that we must create an economy that works for all, not just the very wealthy. – Bernie Sanders 19/11/2015

Bernie Sanders höll sitt stora tal om demokratisk socialism i går. Summan av det är precis som vi förutspådde tidigare: Han är en socialdemokrat. Det är förvisso inte förvånande med tanke på att Sanders om och om igen lyfter den nordiska modellen som ett mål att eftersträva.

Även om det är udda att Sanders fortsätter hålla sig fast vid termen ”socialist” då det kan vändas mot honom så lätt, finns det dock två poänger med Sanders tal som är väldigt intressanta och värda att lyfta.

Sanders anammande av etiketten ”socialist” är intressant inte bara för att det egentligen bör försvåra hans chanser i primärvalscykeln. Det är intressant för att han hittills har lyckats klara sig så väl mot Hillary Clinton. Till skillnad från Martin O’Malley, som inte använder kontroversiella termer och är en rätt vanlig liberal demokrat, har Sanders lyckats samla ihop ett imponerande stöd bland demokraterna.

Förutom att Sanders är lätt att relatera till och står upp för sina poänger vilket gör honom attraktiv som kandidat, tyder detta också på att vindarna har vänt i amerikansk politik. Socialist, som brukade vara lika tabu som Lord Voldemort är i Harry Potter, är helt plötsligt ett gångbart ord inom det Demokratiska partiet. Det är tydligen inte längre något som förpassats till historien och associeras med kalla kriget.

Demokraterna har länge låtit bli att prata om socioekonomiska skillnader som en central del av deras politik. Faktumet att Sanders har gjort den här frågan central i sin kampanj och samtidigt gör så bra ifrån sig ger ett tydligt budskap till det Demokratiska partiet som säger att det är hög tid att börja prata om ekonomisk utanförskap och socioekonomiska skillnader. Sanders tal understryker vikten av dessa frågor för demokratiska väljare.

I och med Sanders popularitet kommer det att vara väldigt svårt för partiet och den slutgiltiga kandidaten att inte anamma dessa frågor som en central del av deras plattform i framtiden. Som vi kan se har Clinton redan börjat göra detta.

Frågorna har självklart tagits upp av andra politiker, inklusive de med så hög profil som President Obama. 2013 höll Obama ett tal där han hävdade att ekonomisk ojämlikhet är den definierande frågan i modern tid i USA. Sanders popularitet och fortsatta fokus på frågan är ett bra mått på hur efterlängtat det här har varit bland demokratiska väljare.

Om vi ser en demokratisk kandidat vinna valet i november 2016 kan vi räkna med att socialdemokratiska värderingar kommer att bli allt vanligare i det Demokratiska partiets diskurs.

Se hela talet här: