Vad hände egentligen i Iowa?

Valet i Iowa i måndags var talande då det kommer till framtiden för kandidaterna. Iowa handlar väldigt mycket om hur man använder sig av spin efter själva valet för att positionera kandidaterna, men det finns också en hel del intressanta analytiska slutsatser man kan dra från valet.

Först och främst om man kollar till resultaten så vann Clinton och Cruz det största antalet delegater från varje parti. Men det som egentligen har betydelse är hur de vann, hur mycket de vann med, och varför de vann.

New York Times 

Det som står ut här, och det som har pratats om i media, är hur Hillary Clinton och Bernie Sanders i stort sett fick ett oavgjort resultat på demokraternas sida, men att Hillary Clinton vann med en ytterst liten marginal. Noterbart här är att Hillary Clinton är den första kvinnan att någonsin vinna Iowa i ett primärval. Samtidigt är det imponerande hur pass nära Sanders, som är en uttalad socialist, kom att vinna. Båda dessa faktorer i sig är en stor vinst för vardera sida.

Egentligen är ett oavgjort resultat inte bra för någon av sidorna. Clinton förlorade inte, och det är positivt för henne, men samtidigt så vann hon inte med en stor majoritet, och det är inte bra för henne. För att vara säker på nomineringen skulle hon ha behövt vinna med en relativt stor marginal, och absolut med en mycket större marginal än detta resultat.

Sanders, å andra sidan, vann inte alls. Det kan möjligtvis sakta ner hans politiska revolution. Samtidigt byggde han en kampanj från ingenstans, visade på styrkan i modern organisering, och presterade mycket bättre än någon kunde ha förutspått för ett år sedan. Han hade heller i stort sett inget stöd från det demokratiska etablissemanget, något som Obama åtminstone hade bakom sig 2008 då han vann mot Clinton i Iowa.

En faktor som bidrog till det oavgjorda resultatet är antalet förstagångsväljare. Han vann väljare mellan 17-29 år med 84%. Ett stort problem för Sanders är dock att han inte vann i en stat som är demografiskt riggad till hans fördel. För att riktigt få momentum skulle han ha behövt vinna Iowa stort, inte bara få oavgjort. Han gör väldigt bra ifrån sig med vita väljare, och Iowa är till en stor majoritet vitt, men han gjorde fortfarande inte lika bra ifrån sig som Barack Obama 2008.

En stor skillnad här är att Clinton vann äldre väljare med en stor majoritet. Hon vann också kvinnors röster med 53% mot 42% medan Sanders vann män 50% mot 44%. Eftersom kvinnor är mer benägna att rösta i USA är detta en viss fördel för Clinton.

Fastän det inte var ett jättebra resultat för varken Clinton eller Sanders fortsätter Clinton vara den största favoriten för nomineringen efter Iowa då resultatet visar på hennes styrka. Hon kommer att få kämpa hårdare än hon kanske hade planerat för att få nomineringen i slutändan. Den största förloraren är dock Martin O’Malley som inte ens fick 1% av rösterna och har nu meddelat att han drar sig ur.

På den republikanska sidan blev resultatet mer väntat, men det finns även intressanta analyser att dra ur det. Då Ted Cruz förvisso vann var Marco Rubio den största vinnaren. Han gjorde mycket bättre ifrån sig än vad var förväntat, vilket kan ge honom en stor skjuts in i nästa del av valcykeln.

Rubio gjorde väldigt bra ifrån sig på grund av att många väljare bestämde sig för vilken kandidat de skulle rösta på endast veckan innan valet. Hans stora stöd kom från väljare som beskriver sig som ”ganska konservativa” och ”moderata”, även om han delar de moderata väljarna med Trump.

Trump presterade för övrigt inte alls lika bra som förväntat i Iowa. Det är ett stort problem för en sådan polariserande kandidat som har målat sig som en vinnare. Eftersom han inte vann kommer han att ha en svårare tid att fortsätta lyfta den bilden av sig själv. Om han vinner i New Hampshire kan det rädda honom. Det är värt att notera att trots ett rekordstort deltagande i Iowa caucuses för republikanerna lyckades Trump ändå inte ta sig hela vägen till en seger. Han försöker nu få resultaten ogiltigförklarade och trycker på ett omval.

Cruz visade att hans koalition av evangeliskt kristna och konservativa väljare kan bära honom i stater som är religiösa och konservativa. I och med att han inte lyckades alls lika bra med att övertala moderata och något religiösa väljare lyckades han inte prestera bättre i Iowa.

I framtiden håller vi koll på vad som kommer att hända med Cruz koalition, och om den lyckas tävla mot Rubios mer moderata, utbildade och något konservativa väljare särskilt i städer där Rubio har ett stort stöd. Det kommer att hjälpa Rubio då andra moderata republikaner drar sig ur, som Chris Christie, John Kasich och Jeb Bush (som för övrigt är den riktiga förloraren med 2,8%). Det finns en chans att det kommer att bli en riktig långdragen match mellan Cruz och Rubio där varje delegat räknas och Trump sitter på makten i slutändan.

Den enda riktiga vinnaren i Iowa på både den demokratiska och republikanska sidan är Marco Rubio. Han överpresterade på ett sådant sätt att han kommer ut ur Iowa mycket starkare än han gick in i Iowa. Med all positiv mediaspin och momentum en kandidat kan få från ett sådant läge kommer han absolut att bli farligare nu.

Saker att hålla koll på i Iowa

Om du vill veta mer om hur processen i Iowa går till, besök då vårt tidigare inlägg där vi diskuterar detta i detalj.

I natt kom en opinionsundersökning ut från Ann Selzer som är välkänd som Iowas bästa opinionsundersökare, kanske den bästa opinionsundersökaren i amerikansk politik. Sedan hon började med opinionsundersökningar i Iowa har hon i stort sett alltid lyckats förutspå vem som vinner Iowa caucuses på både den demokratiska och republikanska sidan. Hennes metodologi är väldigt noggrann och hon säger själv att hon lämnar inget åt tolkning utan förlitar sig på data.

Selzers undersökning visar nu på att Donald Trump leder med 28%, Ted Cruz ligger på andraplats med 23% och Marco Rubio ligger omkring 15%. På den demokratiska sidan leder Hillary Clinton med en relativt liten marginal mot Bernie Sanders, 45% mot 42%. Trots detta kan mycket påverka själva resultatet. Entusiasm, geografisk utspridning av röster och till och med vädret kan påverka vem som kommer ut och röstar.

De som kan tjäna mest på att vinna bland republikanerna är Ted Cruz och Donald Trump som båda skulle få en stor mediauppmärksamhet. Cruz skulle speciellt vinna på detta i och med att han nu ligger efter Trump och en vinst skulle tyda på ett momentum och en möjlighet att slå Trump i de senare staterna.

Bland demokraterna skulle en vinst för Sanders betyda oerhört mycket för hans kampanj eftersom han är sedd som lite av en joker och inte alls så valbar vare sig i primärvalen eller i det allmänna valet. Sanders har byggt sin kampanj på en idé om politisk revolution och har tryckt på den stora entusiasmen som finns omkring hans kampanj.

Om han inte vinner skulle det vara svårt för honom att motivera hur han kan gå hela vägen, speciellt då Iowa demografiskt sett huserar Sanders största väljargrupper. Om Sanders gör sämre ifrån sig än väntat kan det skada honom rejält. Intressant i Selzers undersökning är då att Sanders inte alls har en så stor entusiasm kring honom som förväntat. Faktiskt är det så att personerna som undersöktes sa att de var mer entusiastiska över Clinton. Detta betyder dock inte att Clinton kommer att vinna, utan det finns vissa steg Sanders kan ta för att öka sina chanser.

Här är fyra saker att hålla ögonen på under och efter valet i Iowa på måndag:

1. Antalet valdeltagare som deltar för första gången. 

Om demokratiskt deltagande är normalt (100 000 – 150 000) har Clinton ett övertag. Hon är den kandidaten som föredras bland de grupper som normalt röstar mest, som äldre väljare. Om deltagandet är högre än vanligt (ca 200 000) kan Sanders mycket väl ha övertaget då det kan tyda på att yngre förstagångsväljare har deltagit i en mycket högre nivå än vanligt. Denna grupp föredrar Sanders framför Clinton till en relativt hög grad.

På den republikanska sidan finns det inget speciellt som tyder på att det kommer att finnas en stor entusiasm kring detta val. Trump förlitar sig först och främst på missnöjda förstagångsväljare så om valdeltagandet är högre än normalt kan det tyda på att han kommer att göra bra ifrån sig.

2. Var tar O’Malleys väljare vägen?

O’Malley ligger just nu på omkring 3% i opinionsundersökningarna. Detta är långt under de 15% som krävs för att enligt demokraternas regler räknas som tröskeln. Hans väljare kommer med stor sannolikhet att bli tvungen att välja sina andrahandsval. O’Malleys delområdeskaptener kan då ge rådet till väljarna att antingen gå hem och inte rösta eller ge rådet att gå till en specifik kandidat som kampanjen i förväg har valt ut som andrahandskandidat. Det är inte ett stort antal röster, men det kan göra skillnad där valen är riktigt nära.

3. Hur går det för Marco Rubio?

Marco Rubios 15% är faktiskt inte så pjåkiga i en stat som tenderar att rösta på väldigt kristna, konservativa kandidater. Enligt opinionsundersökningen är han också andrahandsvalet för många väljare. Om han inte gör dåligt ifrån sig kan han lyckas med att få en hel del röster från mindre gångbara kandidater som Kasich, Fiorina, Christie och Bush. Detta kommer främst att ske då dessa kandidater hoppar av, men det kommer att hända mer ju längre in i valcykeln vi kommer. Efter Iowa och New Hampshire kommer kandidater med låga siffror i opinionen börja känna en riktig press att hoppa av.

Även om Trump vinner Iowa kan ett bra resultat verka till Rubios fördel då han kan etablera sig själv som mittenkandidaten. Detta scenario kommer att skada Cruz mest.

Om Rubio, å andra sidan, får mycket sämre resultat än vad som är förväntat kan det skada honom rejält. Han kommer inte kunna räknas bort direkt på grund av det, men det kan skada hans trovärdighet, speciellt om han också gör dåligt ifrån sig i New Hampshire. Rubio förlitar sig på ett inte undermåligt resultat i de tidiga staterna så att han senare kan positionera sig som en värdig motståndare från mitten till Cruz och Trump och få mer stöd i senare stater.

4. Vem hoppar av efter Iowa?

Möjliga kandidater som kommer att hoppa av efter Iowa: Carly Fiorina, John Kasich, Ben Carson, Rand Paul (som har en kampanj till senaten att tänka på också). Chris Christie och Jeb Bush kommer troligen inte att hoppa av förrän efter New Hampshire eller Super Tuesday i början av mars.

Iowa Caucuses 101: En riktigt nördig förklaring

Den 1:a februari detta år kommer röstningen i primärvalscykeln att börja. Först ut är det så kallade Iowa caucus. Då väldigt få egentligen förstår vad som händer under denna märkliga samling av Iowas partier och hur det översätts till faktiska ombud som skickas till partikongressen i slutet av juli har vi tänkt att ge oss på en förklaring.

Iowa caucus handlar om process. Denna process har fått mycket uppmärksamhet och kritik under åren men har motstått större förändringar och förblir därför arkaisk och komplicerad. Ett caucus kräver mycket större engagemang och tid av väljarna än ett vanligt val.

Vad Iowa caucus egentligen är:

De caucus som kommer att ta plats i Iowa den 1:a februari runt om i delstaten är partistämmor för Iowas olika delområden. Under dessa möten börjar processen för val av presidentkandidat för de respektive partierna. För att mötena är stämmor där en fysisk närvaro krävs av partimedlemmarna är Iowa caucus känt för att vara en intim process där mänsklig interaktion och diskussion är en väsentlig del av processen.

Då mötet är slut tilldelas kandidaterna ombud som kommer att representera delområdena på en rad caucuses på olika nivåer i Iowa. Varje parti har 1,700 områden som sänder sina egna ombud. Även lokala frågor inom partierna avhandlas under dessa caucus, såsom val av styrelse.

Hur distriktcaucuses fungerar:

Varje parti har en egen process. Republikanernas process är lite enklare medan demokraternas process är känt för att vara oerhört komplicerad.

Demokraterna använder sig av ett system som inte innefattar anonyma valsedlar. Alla kan se vem som röstar på vilken kandidat. Under demokraternas delområdescaucus förflyttar sig personer fysiskt genom rummet, eller olika rum beroende på storleken av lokalen och antal deltagare, för att indikera vilken kandidat de väljer att lägga sin röst på.

Rummen är ofta indelade i sektioner där varje sektion tillhör en kandidat och alla som står där ger sitt stöd till just den kandidaten. Kampanjerna, i detta fall Sanders, Clinton och O’Malley, har i förväg utsett delområdeskaptener som är ansvariga för att organisera stödet på plats.

Då alla närvarande har organiserat sig in i olika sektioner i rummet utlyses en 30-minuters period där deltagarna kan försöka övertala de andra deltagarna att komma över till deras kampanj. Här spelar även delområdeskaptenen en stor roll då hen leder dessa samtal. Det främsta målet är att komma över en gräns för vad som räknas som en livskraftig kandidat och det är ofta minst 15% av rösterna. Om en grupp inte har minst 15% av rösterna, eller vad tröskeln har bestämts att vara, ombeds de gå hem eller ansluta sig till en annan grupp.

Ett exempel på hur ett distriktcaucus kan se ut i Iowa.

När tiden har tagit slut och alla de som är kvar har anslutit sig till en kandidat räknas rösterna. Baserat på detta tilldelas ett antal ombud vardera kandidat baserat på en formula som är mer eller mindre proportionerlig till rösterna. Dessa ombud skickas till länets caucus som är nästa nivå. Från länscacuses skickas ett antal ombud vidare till distriktcacuses och sedan till ett sista, stort delstatscaucus.

Det är först efter demokraternas delstatscaucus har tagit plats som de slutgiltiga ombuden väljs som ska representera Iowa på demokraternas nationella kongress i slutet av juli. Detta förväntas ske först sen vår eller tidig sommar. I teorin är detta en proportionerlig process som också skickar ett proportionerligt antal ombud för att rösta på varje kandidat.

Totalt skickar Iowas demokrater 52 ombud till den nationella kongressen. Av dessa är 8 obundna ombud, så kallade superombud, som ofta består av folkvalda representanter. Superombuden är inte bundna att rösta på ett visst sätt utan får välja själva vilken kandidat de ska stödja.

Republikanernas caucus är mycket enklare. Istället för att använda sig av en process som kräver att folk fysiskt flyttar sig från rum till rum gör de en mycket vanligare röstning med en anonym valsedel.

Innan röstningen sker får representanter från kandidaternas kampanj tala för sin sak. Syftet med detta är att argumentera och övertala väljarna i lokalen att deras kandidat är den kandidat de ska rösta på. Då det är klart skriver de namnet på den kandidat de vill rösta på och lägger den i en röstlåda. Rösterna räknas och resultatet skickas vidare till delstatlig nivå.

Innan 2012 var republikanernas Iowa caucus i stort sett bara en lägesundersökning som inte hade någon bindande verkan på ombuden. Poängen med detta forum var mest att se till att demokraterna inte fick all mediauppmärksamhet.

Detta ändrades 2012 då Rick Santorum vann mycket knappt över Mitt Romney, men alla ombud röstade på Ron Paul under den nationella kongressen. Nytt för 2016 är alltså att röstningen faktiskt kommer att avgöra vilken kandidat som blir tilldelade ombud på en mer eller mindre proportionell skala.

Nytt för båda partierna är också ett samarbete med Microsoft som öppnar upp för en mer korrekt direktrapportering av hur många ombud som går till vilken kandidat. Samtidigt kan vi också räkna med en större inblick i processen på grund av att fler delar med information via social media. Du kan se mer om Microsoft-appen här:

Vad betyder egentligen allt detta för kandidaterna?

Iowa caucuses kräver en hel del organisatorisk styrka från alla kandidater. Varje kampanj måste spendera flera månader på att identifiera sannolika väljare som sedan ska övertalas att komma till det ställe deras caucus tar plats. De måste också identifiera personer som är skickliga på att övertala andra till att vara delområdeskaptener. Sedan måste de spendera en signifikant del av sin tid till att informera väljare om hur processen går till och vad de förväntas göra så att väljarna dyker upp på deras caucus. Det här är inte alldeles lätt och historiskt sett har Iowa varit en bra indikator på hur stark kampanjen är på att organisera gräsrötter.

På grund av att Iowa är det första i en rad val kan den också ge kandidaterna som segrar ett visst momentum. Den här processen får en oproportionerlig mängd mediauppmärksamhet som kan tillåta kandidaten segla in i senare primärval på någon slags våg utav entusiasm. Detta var precis det som hände 2008 då Obama slog Hillary Clinton och så småningom vann nomineringen. Det är också det som Sanders-kampanjen hoppas på och räknar med som en del av deras strategi för att slå Clinton 2016. Iowa kan påverka andra stater som röstar mycket senare i valcykeln.

Iowa fungerar också som ett visst ramverk för all spin som kandidaterna publicerar senare. Det kan användas för att argumentera för sin egen sak eller argumentera mot en kandidats överlevnadschanser. Till exempel kan en seger som är mycket mindre än en förväntad seger spinnas som något som är är negativt för den vinnande kandidaten och positivt för tvåan. Om en kandidat vinner med mycket mer än förväntat kan det spinnas positivt till att denna kandidat är mycket starkare än vad den kanske skulle vara. Allt detta påverkar väljare som röstar senare i processen i andra stater.

Kanske viktigast av allt använder kandidaterna Iowa som ett slags träningsläger där de får chansen att utbilda och träna sina organiserare. Eftersom ingen annan stat kräver riktigt lika mycket engagemang av väljarna har kampanjernas organiserare verkligen lärt sig tips och tricks hur de säkrar väljares engagemang och röster. Efter februaris caucus kan vi förvänta oss att många av dem blir skickade till andra stater där de förväntas ta med sig kunskapen från Iowa för att säkra vinster åt sina kandidater.

Vad Iowa caucuses inte betyder

Iowa caucuses indikerar inte vem den slutgiltiga kandidaten kommer att bli. Detta gäller speciellt för republikanerna där Iowa caucuses mer ofta än inte vinns av någon som inte blir slutgiltig kandidat. Till exempel vann Rick Santorum i Iowa 2012 då Mitt Romney blev nominerad; 2008 vann Mike Huckabee medan John McCain som hamnade på fjärdeplats, fick den slutgiltiga nomineringen. På demokraternas sida har det historiskt sett varit vanligare med att den slutgiltiga kandidaten vinner Iowa då Obama, Kerry och Gore alla vann Iowa under deras respektive kandidatur.

Man kan heller inte förutse det allmänna valet baserat på resultat i Iowa. De som kommer och röstar i Iowa tenderar att vara en samling av personer som är engagerade långt över snittet. Endast en liten del av det totala antalet väljare deltar. Precis som med andra primärval kan inte Iowa visa på vem som kommer att bli president. Iowa har en stor del glesbygd och har inte en population som är representativ för landet.

Det vi håller utkik för 2016 är om någon kandidat som räknas som svag gör bättre ifrån sig än förväntat då det kan tyda på en större styrka än vad som setts tidigare. Vi är också speciellt intresserade av att se hur Bernie Sanders klarar sig i Iowa och om entusiasmen bland hans följare kan översättas till ett fysiskt deltagande under delområdescaucus. Hans stora problem är att hans stöd är geografiskt ihopklumpade i universitetsstäder vilket kan betyda många vunna ombud inom ett litet antal delområden. Entusiasmen som finns bland hans följare kan räcka om hans kampanj lyckas organisera deltagandet i flera delområden.

Det återstår att se vem vinnarna kommer att bli. Den 1:a februari sätter allt igång.

Mer läsning

Iowa Democrats delegate selection plan
Iowa Democratic Party
Iowa Republican delegate selection plan
Iowa Republican by-laws
http://www.whyiowa.org/Why%20Iowa%20Chapter%203.pdf

 

 

Cruz och Trumps ‘bromance’ har tagit slut

Det är mindre än 30 dagar kvar till primärvalet i Iowa som kommer att sätta igång primärvalscykeln 2016. Det är nu vi kan se att saker och ting börjar hetta till. Särskilt varmt är det i republikanernas kampanjer där det fortfarande inte finns en tydlig toppkandidat och där Donald Trump och Ted Cruz har börjat trampa varandra på tårna.

Tidigare har Trump och Cruz låtit bli att attackera varandra i och med att de båda vädjar till samma publik. Cruz har under en tid pratat i informella sammanhang om att Trump inte kan vinna för att positionera sig som en självklar kandidat för väljarna att gå till. Trump har inte attackerat Cruz helt enkelt på grund av att han inte har sett Cruz som ett hot, och har till och med föreslagit Cruz som en potentiell vice president-kandidat. Båda kandidaterna har varit väldigt måna om att ha en vänlig relation utåt sett.

Nu leder Cruz i Iowa och Trump har framfört samma kritik mot Cruz som han har falskt har framfört mot Obama i nästan åtta år. Det finns ett missförstånd att man måste ha varit född på amerikanskt land för att kunna bli president. Trump anklagar alltså‡ Cruz från att vara konstitutionellt okvalificerad att bli presidentkandidat på grund av att Cruz är född i Kanada. Trump försöker med detta så tvivel om att Cruz skulle kunna vara en effektiv president om han skulle bli tvungen att försvara hans rätt i domstolar i flera år. Cruz är absolut kvalificerad enligt den amerikanska konstitutionen att vara president då han föddes som en amerikansk medborgare på grund av att hans mor är medborgare i USA.

Ted Cruz tog det hela med en klackspark och svarade Trump med en video från den klassiska TV-serien Fonzie som på 70-talet försökte vinna tillbaka tittare genom att sända ett avsnitt där huvudpersonen hoppade över en haj. Uttrycket ”jump the shark” har sedan använts om situationer där någon försöker ta till med något drastiskt, på gränsen till absurt, för att få uppmärksamhet.

My response to @realDonaldTrump calling into question my natural-born citizenship? https://t.co/gWfAHznlCY

— Ted Cruz (@tedcruz) January 5, 2016

Samtidigt blev också Cruz filmad på ett evenemang där han sa att han Trump stödjer en väg till medborgarskap för papperslösa och därmed positionerar sig själv som den mest restriktiva kandidaten i immigrationsfrågan.

Anledningen till dessa attacker är att både Trump och Cruz måste vinna Iowa, New Hampshire eller båda delstaterna för att fortsätta vara konkurrenskraftiga. Båda kandidaterna ligger bra till i de två första staterna, men det finns ingen seger som är säker ännu. Cruz ligger bra till särskilt i Iowa, men kan inte ta ut en seger i förskott då Trump ligger nära tvåa.

I New Hampshire har Trump en lite mer bekväm ledning än vad Cruz har i Iowa, men det här valet är fortfarande öppet då Marco Rubio och Chris Christie kan närma sig och Ted Cruz kan få ett stort lyft om han presterar bra i Iowa.

Om Trump förlorar Iowa till Cruz och sedan också förlorar New Hampshire till någon annan så är det mycket möjligt att det är slutet på Trumps kandidatur. Att resa sig då ens kampanj troligen har börjat rinna ut i sanden är väldigt svårt. Om Cruz förlorar Iowa till Trump efter att ha varit i ledning där i några månader måste han prestera bra på Super Tuesday då många andra delstater avgörs.

Just nu är Cruz och Trump varandras största hot och hinder. Inte undra på att de håller på att slipa knivarna.

Warren Buffett: Oraklet från Omaha

Warren Buffett, känd miljardär som är en stor förespråkare för högre skatter på de rika i USA, la igår sitt stöd bakom Hillary Clinton. Det skedde vid ett evenemang i Omaha, Nebraska, som uppmärksammade Clintons ekonomiska plan, som hon säger ska minska klyftor.

Buffett är en välkänd figur i USA. Han kallas ibland för oraklet från Omaha på grund av hans väldigt framgångsrika karriär inom investering. Hans öppna stöd för ett progressivt skattesystem som skulle öka skatterna på de mer välbärgade och minska på de som har mindre inkomster och tillgångar är väldigt populärt bland demokraterna. 2008 stödde han både Clinton och Obama även om han inte gav sitt offentliga stöd till någondera under valrörelsen.

Offentligt stöd av personer som inte är politiker är ett väldigt intressant fenomen i USA. De kallas surrogater och är ofta använda av kandidaterna till att prata å deras vägnar vid olika evenemang. Ibland pratar de vid evenemang, på TV- eller radioreklamer, eller på TV-program. De används för att visa den mänskliga sidan av kandidaterna. Ofta är det stora kändisar som Eva Longoria och Beyonce på den demokratiska sidan eller countrymusiker på den republikanska sidan.

Kal Penn som surrogat åt Obama 2012

I det här fallet för Warren Buffett med sig ett antal fördelar. Han har en enorm ekonomisk kapacitet och hans historia med att jobba för ett bättre fördelat skattesystem ger en viss legitimitet till Clintons ekonomiska policys. Buffetts image som en ödmjuk miljardär som kämpar för låginkomsttagare passar väldigt bra in i det budskap Clinton fokuserar på just nu.

Evenemanget tog också plats i Omaha, Nebraska, som är Warren Buffetts hemstad. Omaha ligger väldigt nära Iowa, som är en tidig delstat i primärvalscykeln, och den här händelsen får därför en väldigt viktig och stor täckning i Iowas mediamarknad. I och med Buffetts popularitet är det garanterat att Clinton får nationell täckning och att det kommer att pratas mycket om i media i en dag eller två.

Då det kommer till surrogater är ett stöd från någon som Warren Buffett en jackpot. I det här fallet får Clinton politisk legitimitet, medial uppmärksamhet och stöd från någon som är väldigt populär bland demokrater. Om kampanjen använder det på rätt sätt har det i stort sett inga negativa konsekvenser.

Hillary är en ledare – i Iowa

I denna bloggpost kommer vi återigen enbart fokusera på den tidiga primärstaten Iowa. De tidiga primärstaterna är viktiga på grund av att vad som händer där har konsekvenser för senare primärval och hur kandidaterna agerar. Nationella opinionsundersökningar är intressanta för att ta temperaturen på vem landet tycker mest om just nu, men de antyder inte vem som kommer att få den slutgiltiga nomineringen. Det är den kandidat som är mest framgångsrik inom de olika primärvalen i delstaterna som vinner nomineringen till presidentvalet.

Hillary Clinton har länge varit favoriten då det kommer till vem som ska vinna nomineringen från det Demokratiska partiet. Hon har fått anstränga sig mot den väldigt populära senatorn från Vermont, Bernie Sanders, som har fått mycket positiv täckning i media. Med Clintons långa offentliga historia har det stundom varit svårt för henne att motivera varför hon ska få väljarnas röster istället för en karismatisk Sanders som säger många populära saker. De senaste veckorna har hon haft en del framgångar som har gjort att hennes försprång i Iowa har ökat mot Sanders:

• Media och folket var överens om att hon ”vann” demokraternas debatt.
• Vice president Joe Biden meddelade att han inte skulle ställa upp i presidentvalet.
• Hon presterade väldigt bra i utfrågningen av Benghazikommittén.

Nu finns det två nya opinionsundersökningar som visar att hon är långt före Sanders i Iowa. Loras College Poll har Hillary Clinton på 61,6% mot Sanders 23,6%. Monmoth University Poll har Clinton 65% mot Sanders 24%. Opinionsundersökningar i sådant tidigt skede är väldigt svåra att tolka, och Clintons kampanj kan inte ta en seger i Iowa för givet. Till och med Clintons kommunikationschef Jennifer Palmieri tvekar på dessa siffror.

Let the record show, we don't just complain about public polls that are bad for us. These 2 Iowa polls are great for us and crazy wrong.

— Jennifer Palmieri (@jmpalmieri) October 27, 2015

Så varför ens spendera tid på att analysera de här opinionsundersökningarna? Speciellt då vi igår skrev en hel bloggpost om hur irrelevant opinionsundersökningarna är för Donald Trump och Ben Carson på den republikanska sidan?

För att Iowa spelar roll på den demokratiska sidan.

Det var i Iowas demokratiska primärval 2008 som Barack Obama, då relativt okänd junior senator från Illinois, visade att han var en viktig spelare i presidentvalet. Intressant nog var det Hillary Clinton, som var den tippade vinnaren i 2008, den kandidat som Obama slog i Iowa. Det valet visade inte bara Obama att väljare kunde räkna med honom, det var också detta val som visade att Clinton var sårbar. Resten är historia och Barack Obama är nu inne på sin andra mandatperiod som president.

Trots detta kan vi räkna med att Clintons stöd kommer att gå ner i framtiden. Hon kommer inte att fortsätta ha sådan positiv mediebevakning hela vägen fram till Iowas primärval. Det opinionsundersökningarna visar på är dock att Clinton har fått ett större stöd i Iowa och, ännu mer viktigt, en större marginal gentemot Sanders.

Om Clinton kan vinna denna gång i Iowa kommer det att minska energin som har byggts upp kring Sanders kampanj, och på så vis ge Clinton ytterligare en skjuts framåt. Detta kommer att stärka hennes position som toppkandidat i det Demokratiska partiets primärval 2016.

Sist någon vann Iowas primärval för demokraterna och sedan inte vann nomineringen som presidentkandidat var 1992. Det var Tom Harkin, senator från Iowa, som föga förvånande vann det primärvalet eftersom kandidater brukar vinna sin hemstat. Kandidaten för demokraterna 1992 hette Bill Clinton och han blev president i åtta år. Det är osannolikt att en repris av Harkin-vinsten kommer att hända för Sanders. Sannolikt är istället att vi ser en annan Clinton som vinnare i Iowa 2016.

Varför leder Donald Trump och Ben Carson?

Många har frågat oss vad som egentligen ligger bakom att kandidater som Donald Trump leder i opinionsundersökningarna vecka efter vecka. Sanningen ligger någonstans mellan att man inte ska lyssna på opinionsundersökningar så här tidigt i valrörelsen och att det amerikanska primärsystemet är benäget att uppmärksamma vissa slags kandidater.

Upp till nyligen har Donald Trump lett i opinionsundersökningarna för stater som Iowa och New Hampshire, två nyckelstater som är de första primärvalen som leder upp till presidentvalet i november 2016. På grund av att dessa stater röstar väldigt tidigt i primärvalen får de ofta hög uppmärksamhet. Ben Carson har sedan några dagar tillbaka gått om Donald Trump i dessa opinionsundersökningar och för många som förväntar sig att en kandidat mer åt mitten inom partiet, som Jeb Bush, ska vinna, är det märkligt att ersätta en udda kandidat med en annan.

I de amerikanska primärvalen kan vem som helst anmäla sig som kandidat till det demokratiska partiet, det republikanska partiet, eller som oberoende kandidat. I teorin är det enda som krävs pengar, förmågan att organisera en nationell kampanj, och att kunna dra till sig uppmärksamhet från media. Republikanerna är som ett parti ganska splittrat mellan en mittenfalang och en mer missbelåten del som föredrar kandidater som Donald Trump och Ben Carson som aktivt sågar etablissemanget inom partiet och positionerar sig själva som utomstående aktörer oberoende av de som har befunnit sig i Washington DC i årtionden.

Denna del av befolkningen är till stor del vit, äldre, och kristen. En ny Bloombergundersökning från Iowa visar att Ben Carsons ökning är mycket tack vare evangeliska kristna. De dras till hans lugna personlighet, anser att han närmar sig sakfrågor med sunt förnuft, och att hans kristna värderingar är centralt till detta. Trump, å andra sidan, är väldigt populär på grund av kontrasten mellan honom och politikerna i Washington DC som måste hålla tillbaka i sin retorik för att inte förlora ett omval. 77% av republikanska väljare säger att de föredrar en presidentkandidat som står utanför etablissemanget mot 22% som föredrar någon som har erfarenhet och vet hur man får saker gjorda. De föredrar också någon som har erfarenhet från privat sektor (76%) över någon som har hållit en folkvald position tidigare (22%).

Det finns en anledning till varför de över 65 år har så mycket politisk makt just i USA. Denna grupp röstar mer än någon annan åldersgrupp i USA och de är rent generellt mer konservativa än de under 65. Detta är absolut sant i det republikanska partiet där den mest konservativa åldersgruppen är de över 65 år. Det är smart politik att försöka få stöd av dessa väljare i och med att det är sannolikt att de översätter sitt stöd till en röst i USA där en väldigt liten del av befolkningen röstar i primärval.

Trots detta ska man inte läsa alltför mycket in i det att Ben Carson och Donald Trump leder i opinionen just nu. Historiskt sett har det lite indikation på vem som faktiskt vinner i Iowa. De som leder i opinionsundersökningarna före valet i Iowa vinner inte alltid, och de som vinner i Iowa är långt ifrån garanterade att bli den slutgiltiga presidentkandidaten. Vid motsvarande tidpunkt i valet 2012 ledde Herman Cain opinionsundersökningarna över vem som skulle vinna i Iowa, men Rick Santorum, som då endast hade 3% av väljarstödet vann i Iowa. Som vi minns så hjälpte det inte Santorum att vinna den republikanska nomineringen, utan det blev Mitt Romney som blev motståndare till Barack Obama i slutändan. Likaså, var det Mitt Romney som hade mest väljarstöd i Iowa 2008, men Mike Huckabee som vann där och John McCain som blev den slutgiltiga kandidaten.

I slutändan är det väldigt osannolikt att kandidater som Ben Carson och Donald Trump vinner nomineringen. Missnöjet inom vissa grupper av republikanska väljare som har oproportionellt stort inflytande i primärvalen gör att media rapporterar mer om dessa kandidater än vad som kanske är förtjänt. Utan någon som kan få brett stöd av både näringslivet och kristna, som George W. Bush hade, blir denna mediauppmärksamhet ännu större. Trots det är det är långt ifrån uppenbart vem som kommer att vinna i Iowa, eller vem som kommer att bli republikanernas kandidat i presidentvalet.

Vi kommer att publicera här regelbundet. Om du vill ha uppdateringar då vi publicerar en ny post, mejla till strategiochstubbar (at) gmail . com