Vad hände egentligen i Iowa?

Valet i Iowa i måndags var talande då det kommer till framtiden för kandidaterna. Iowa handlar väldigt mycket om hur man använder sig av spin efter själva valet för att positionera kandidaterna, men det finns också en hel del intressanta analytiska slutsatser man kan dra från valet.

Först och främst om man kollar till resultaten så vann Clinton och Cruz det största antalet delegater från varje parti. Men det som egentligen har betydelse är hur de vann, hur mycket de vann med, och varför de vann.

New York Times 

Det som står ut här, och det som har pratats om i media, är hur Hillary Clinton och Bernie Sanders i stort sett fick ett oavgjort resultat på demokraternas sida, men att Hillary Clinton vann med en ytterst liten marginal. Noterbart här är att Hillary Clinton är den första kvinnan att någonsin vinna Iowa i ett primärval. Samtidigt är det imponerande hur pass nära Sanders, som är en uttalad socialist, kom att vinna. Båda dessa faktorer i sig är en stor vinst för vardera sida.

Egentligen är ett oavgjort resultat inte bra för någon av sidorna. Clinton förlorade inte, och det är positivt för henne, men samtidigt så vann hon inte med en stor majoritet, och det är inte bra för henne. För att vara säker på nomineringen skulle hon ha behövt vinna med en relativt stor marginal, och absolut med en mycket större marginal än detta resultat.

Sanders, å andra sidan, vann inte alls. Det kan möjligtvis sakta ner hans politiska revolution. Samtidigt byggde han en kampanj från ingenstans, visade på styrkan i modern organisering, och presterade mycket bättre än någon kunde ha förutspått för ett år sedan. Han hade heller i stort sett inget stöd från det demokratiska etablissemanget, något som Obama åtminstone hade bakom sig 2008 då han vann mot Clinton i Iowa.

En faktor som bidrog till det oavgjorda resultatet är antalet förstagångsväljare. Han vann väljare mellan 17-29 år med 84%. Ett stort problem för Sanders är dock att han inte vann i en stat som är demografiskt riggad till hans fördel. För att riktigt få momentum skulle han ha behövt vinna Iowa stort, inte bara få oavgjort. Han gör väldigt bra ifrån sig med vita väljare, och Iowa är till en stor majoritet vitt, men han gjorde fortfarande inte lika bra ifrån sig som Barack Obama 2008.

En stor skillnad här är att Clinton vann äldre väljare med en stor majoritet. Hon vann också kvinnors röster med 53% mot 42% medan Sanders vann män 50% mot 44%. Eftersom kvinnor är mer benägna att rösta i USA är detta en viss fördel för Clinton.

Fastän det inte var ett jättebra resultat för varken Clinton eller Sanders fortsätter Clinton vara den största favoriten för nomineringen efter Iowa då resultatet visar på hennes styrka. Hon kommer att få kämpa hårdare än hon kanske hade planerat för att få nomineringen i slutändan. Den största förloraren är dock Martin O’Malley som inte ens fick 1% av rösterna och har nu meddelat att han drar sig ur.

På den republikanska sidan blev resultatet mer väntat, men det finns även intressanta analyser att dra ur det. Då Ted Cruz förvisso vann var Marco Rubio den största vinnaren. Han gjorde mycket bättre ifrån sig än vad var förväntat, vilket kan ge honom en stor skjuts in i nästa del av valcykeln.

Rubio gjorde väldigt bra ifrån sig på grund av att många väljare bestämde sig för vilken kandidat de skulle rösta på endast veckan innan valet. Hans stora stöd kom från väljare som beskriver sig som ”ganska konservativa” och ”moderata”, även om han delar de moderata väljarna med Trump.

Trump presterade för övrigt inte alls lika bra som förväntat i Iowa. Det är ett stort problem för en sådan polariserande kandidat som har målat sig som en vinnare. Eftersom han inte vann kommer han att ha en svårare tid att fortsätta lyfta den bilden av sig själv. Om han vinner i New Hampshire kan det rädda honom. Det är värt att notera att trots ett rekordstort deltagande i Iowa caucuses för republikanerna lyckades Trump ändå inte ta sig hela vägen till en seger. Han försöker nu få resultaten ogiltigförklarade och trycker på ett omval.

Cruz visade att hans koalition av evangeliskt kristna och konservativa väljare kan bära honom i stater som är religiösa och konservativa. I och med att han inte lyckades alls lika bra med att övertala moderata och något religiösa väljare lyckades han inte prestera bättre i Iowa.

I framtiden håller vi koll på vad som kommer att hända med Cruz koalition, och om den lyckas tävla mot Rubios mer moderata, utbildade och något konservativa väljare särskilt i städer där Rubio har ett stort stöd. Det kommer att hjälpa Rubio då andra moderata republikaner drar sig ur, som Chris Christie, John Kasich och Jeb Bush (som för övrigt är den riktiga förloraren med 2,8%). Det finns en chans att det kommer att bli en riktig långdragen match mellan Cruz och Rubio där varje delegat räknas och Trump sitter på makten i slutändan.

Den enda riktiga vinnaren i Iowa på både den demokratiska och republikanska sidan är Marco Rubio. Han överpresterade på ett sådant sätt att han kommer ut ur Iowa mycket starkare än han gick in i Iowa. Med all positiv mediaspin och momentum en kandidat kan få från ett sådant läge kommer han absolut att bli farligare nu.

Saker att hålla koll på i Iowa

Om du vill veta mer om hur processen i Iowa går till, besök då vårt tidigare inlägg där vi diskuterar detta i detalj.

I natt kom en opinionsundersökning ut från Ann Selzer som är välkänd som Iowas bästa opinionsundersökare, kanske den bästa opinionsundersökaren i amerikansk politik. Sedan hon började med opinionsundersökningar i Iowa har hon i stort sett alltid lyckats förutspå vem som vinner Iowa caucuses på både den demokratiska och republikanska sidan. Hennes metodologi är väldigt noggrann och hon säger själv att hon lämnar inget åt tolkning utan förlitar sig på data.

Selzers undersökning visar nu på att Donald Trump leder med 28%, Ted Cruz ligger på andraplats med 23% och Marco Rubio ligger omkring 15%. På den demokratiska sidan leder Hillary Clinton med en relativt liten marginal mot Bernie Sanders, 45% mot 42%. Trots detta kan mycket påverka själva resultatet. Entusiasm, geografisk utspridning av röster och till och med vädret kan påverka vem som kommer ut och röstar.

De som kan tjäna mest på att vinna bland republikanerna är Ted Cruz och Donald Trump som båda skulle få en stor mediauppmärksamhet. Cruz skulle speciellt vinna på detta i och med att han nu ligger efter Trump och en vinst skulle tyda på ett momentum och en möjlighet att slå Trump i de senare staterna.

Bland demokraterna skulle en vinst för Sanders betyda oerhört mycket för hans kampanj eftersom han är sedd som lite av en joker och inte alls så valbar vare sig i primärvalen eller i det allmänna valet. Sanders har byggt sin kampanj på en idé om politisk revolution och har tryckt på den stora entusiasmen som finns omkring hans kampanj.

Om han inte vinner skulle det vara svårt för honom att motivera hur han kan gå hela vägen, speciellt då Iowa demografiskt sett huserar Sanders största väljargrupper. Om Sanders gör sämre ifrån sig än väntat kan det skada honom rejält. Intressant i Selzers undersökning är då att Sanders inte alls har en så stor entusiasm kring honom som förväntat. Faktiskt är det så att personerna som undersöktes sa att de var mer entusiastiska över Clinton. Detta betyder dock inte att Clinton kommer att vinna, utan det finns vissa steg Sanders kan ta för att öka sina chanser.

Här är fyra saker att hålla ögonen på under och efter valet i Iowa på måndag:

1. Antalet valdeltagare som deltar för första gången. 

Om demokratiskt deltagande är normalt (100 000 – 150 000) har Clinton ett övertag. Hon är den kandidaten som föredras bland de grupper som normalt röstar mest, som äldre väljare. Om deltagandet är högre än vanligt (ca 200 000) kan Sanders mycket väl ha övertaget då det kan tyda på att yngre förstagångsväljare har deltagit i en mycket högre nivå än vanligt. Denna grupp föredrar Sanders framför Clinton till en relativt hög grad.

På den republikanska sidan finns det inget speciellt som tyder på att det kommer att finnas en stor entusiasm kring detta val. Trump förlitar sig först och främst på missnöjda förstagångsväljare så om valdeltagandet är högre än normalt kan det tyda på att han kommer att göra bra ifrån sig.

2. Var tar O’Malleys väljare vägen?

O’Malley ligger just nu på omkring 3% i opinionsundersökningarna. Detta är långt under de 15% som krävs för att enligt demokraternas regler räknas som tröskeln. Hans väljare kommer med stor sannolikhet att bli tvungen att välja sina andrahandsval. O’Malleys delområdeskaptener kan då ge rådet till väljarna att antingen gå hem och inte rösta eller ge rådet att gå till en specifik kandidat som kampanjen i förväg har valt ut som andrahandskandidat. Det är inte ett stort antal röster, men det kan göra skillnad där valen är riktigt nära.

3. Hur går det för Marco Rubio?

Marco Rubios 15% är faktiskt inte så pjåkiga i en stat som tenderar att rösta på väldigt kristna, konservativa kandidater. Enligt opinionsundersökningen är han också andrahandsvalet för många väljare. Om han inte gör dåligt ifrån sig kan han lyckas med att få en hel del röster från mindre gångbara kandidater som Kasich, Fiorina, Christie och Bush. Detta kommer främst att ske då dessa kandidater hoppar av, men det kommer att hända mer ju längre in i valcykeln vi kommer. Efter Iowa och New Hampshire kommer kandidater med låga siffror i opinionen börja känna en riktig press att hoppa av.

Även om Trump vinner Iowa kan ett bra resultat verka till Rubios fördel då han kan etablera sig själv som mittenkandidaten. Detta scenario kommer att skada Cruz mest.

Om Rubio, å andra sidan, får mycket sämre resultat än vad som är förväntat kan det skada honom rejält. Han kommer inte kunna räknas bort direkt på grund av det, men det kan skada hans trovärdighet, speciellt om han också gör dåligt ifrån sig i New Hampshire. Rubio förlitar sig på ett inte undermåligt resultat i de tidiga staterna så att han senare kan positionera sig som en värdig motståndare från mitten till Cruz och Trump och få mer stöd i senare stater.

4. Vem hoppar av efter Iowa?

Möjliga kandidater som kommer att hoppa av efter Iowa: Carly Fiorina, John Kasich, Ben Carson, Rand Paul (som har en kampanj till senaten att tänka på också). Chris Christie och Jeb Bush kommer troligen inte att hoppa av förrän efter New Hampshire eller Super Tuesday i början av mars.

Sanders socialdemokrati signalerar en förändring

Democratic socialism means that we must create an economy that works for all, not just the very wealthy. – Bernie Sanders 19/11/2015

Bernie Sanders höll sitt stora tal om demokratisk socialism i går. Summan av det är precis som vi förutspådde tidigare: Han är en socialdemokrat. Det är förvisso inte förvånande med tanke på att Sanders om och om igen lyfter den nordiska modellen som ett mål att eftersträva.

Även om det är udda att Sanders fortsätter hålla sig fast vid termen ”socialist” då det kan vändas mot honom så lätt, finns det dock två poänger med Sanders tal som är väldigt intressanta och värda att lyfta.

Sanders anammande av etiketten ”socialist” är intressant inte bara för att det egentligen bör försvåra hans chanser i primärvalscykeln. Det är intressant för att han hittills har lyckats klara sig så väl mot Hillary Clinton. Till skillnad från Martin O’Malley, som inte använder kontroversiella termer och är en rätt vanlig liberal demokrat, har Sanders lyckats samla ihop ett imponerande stöd bland demokraterna.

Förutom att Sanders är lätt att relatera till och står upp för sina poänger vilket gör honom attraktiv som kandidat, tyder detta också på att vindarna har vänt i amerikansk politik. Socialist, som brukade vara lika tabu som Lord Voldemort är i Harry Potter, är helt plötsligt ett gångbart ord inom det Demokratiska partiet. Det är tydligen inte längre något som förpassats till historien och associeras med kalla kriget.

Demokraterna har länge låtit bli att prata om socioekonomiska skillnader som en central del av deras politik. Faktumet att Sanders har gjort den här frågan central i sin kampanj och samtidigt gör så bra ifrån sig ger ett tydligt budskap till det Demokratiska partiet som säger att det är hög tid att börja prata om ekonomisk utanförskap och socioekonomiska skillnader. Sanders tal understryker vikten av dessa frågor för demokratiska väljare.

I och med Sanders popularitet kommer det att vara väldigt svårt för partiet och den slutgiltiga kandidaten att inte anamma dessa frågor som en central del av deras plattform i framtiden. Som vi kan se har Clinton redan börjat göra detta.

Frågorna har självklart tagits upp av andra politiker, inklusive de med så hög profil som President Obama. 2013 höll Obama ett tal där han hävdade att ekonomisk ojämlikhet är den definierande frågan i modern tid i USA. Sanders popularitet och fortsatta fokus på frågan är ett bra mått på hur efterlängtat det här har varit bland demokratiska väljare.

Om vi ser en demokratisk kandidat vinna valet i november 2016 kan vi räkna med att socialdemokratiska värderingar kommer att bli allt vanligare i det Demokratiska partiets diskurs.

Se hela talet här:

Clintons 9/11 groda ger ammunition till motståndare

I lördags tog en ny debatt plats, denna gång med demokraternas tre kandidater. Den var relativt händelselös även om det verkar som att både O’Malley och Sanders har trappat upp sina attacker mot Clinton, något Sanders uppenbarligen inte är bekväm med.

En sak som hände som har fått en del uppmärksamhet är att Hillary Clinton gjorde ett klantigt misstag och drog en direkt länk mellan donationer hon får från anställda och företag på Wall Street till hennes arbete med att bygga upp New York efter 9/11. Hon sa (egen översättning):

Jag representerade New York när vi blev attackerade. Var blev vi attackerade? Vi blev attackerade i centrala Manhattan där Wall Street ligger. Jag spenderade mycket tid och energi att hjälpa dem återuppbygga. Det var bra för New York. Det var bra för ekonomin. Och det var ett sätt att tillrättavisa terroristerna som attackerade vårt land.

De flesta kommentatorerna är överens om att Clinton gjorde bra i från sig i debatten, även fast hon inte dominerade som i tidigare debatt. Hennes groda har dock fått en relativt stor uppmärksamhet i media, och framförallt bland hennes rivaler på både den demokratiska och republikanska sidan.

Sådana här grodor spelar en stor historisk roll i amerikanska kampanjer. De är en mardröm för kandidaterna och en källa till stor glädje bland motståndarna. De är kända för sin potential att avsluta en kandidats kampanj genom att sänka deras chanser att bli nominerade helt och hållet. Det är därför inte helt oväntat att Clintons rivaler nu tar tillfället i akt och attackerar henne.

Martin O’Malley har pratat om Clintons groda sedan i lördags och Republikanska nationella kommitténs kommunikationsgrupp tog omedelbart tillfället i akt med svar i olika kanaler. Sanders supporter Cornel West har också attackerat Clinton för kommentaren. Både före detta president Bill Clinton och Hillary Clinton har försvarat uttalandet.

.@HillaryClinton, you reached a new low tonight by using 9/11 to defend your campaign donations. #DemDebate

— Reince Priebus (@Reince) November 15, 2015

Clinton kommer att bli straffad rejält för dessa kommentarer redan nu, men även långsiktigt. Vi kan redan nu förvänta oss att det här uttalandet kommer att användas som angrepp i reklamer i det allmänna valet från republikanerna, alternativt en Super PAC. Republikanska partiet har redan skapat ett klipp där man kan se hela händelsen.

Då det kommer till grodor i presidentkampanjer, kommer denna nog att visa sig relativt mild, säkerligen mindre än Rick Perrys kända ”oops”. Clinton har också haft en viss del otur. Om debatten hade vart lite mer händelserik med starkare prestation av någon av kandidaterna hade det också funnit annat att prata om. I en rätt medioker debatt får grodor en större plats i utvärderingarna.

Hela situationen visar hur viktigt det är för en kandidat att kunna kontrollera sig och tänka snabbt i alla situationer så att man inte improviserar och säger något okänsligt. Det visar också hur förberedd en kampanj måste vara att ta hot från alla sidor, inklusive den egna kandidaten.